Vi
vill ha: skyddsområden och ekologiskt skogsbruk
Organisationerna
som stöder kampanjen vill öka mängden skogsskyddsområden. Dessutom
vill organisationerna förändra ekonomiskogarnas skötselmetoder så,
att skogarnas landskaps-, rekreations och naturvärden bevaras bättre
än nu.
Det
mest centrala av naturorganisationernas krav är, att den finska
staten redan på hösten 2005 eller i början av år 2006 gör ett beslut
om inledandet av ett skyddsprogram för skoghabitat. Dessutom behövs
kvantitativa målsättningar för hur mycket av varje skogstyp som
bör skyddas under de närmaste åren, samt ett parallelt återställningsprogram.
Eftersom
skyddsprogramet berör många olika sorters skogar från gamla skogar
till lövdungar, kärr och landhöjningskustens skogar, krävs det även
mera terrängutredningar. Med hjälp av dessa kan man lokalisera de
värdefullaste objekten. Förberedandet av skyddsprogrammet kräver
därför fler personresurser till de regionala miljöcentren.
Det
skulle redan nu vara möjligt att anskaffa skog till skyddsområden
genom frivilliga affärer. För att denna skyddsåtgärd ska kunna utnyttjas
till fullo, krävs en märkbar ökning av anslagen för frivilliga jordanskaffningar.
Främjandet av frivilliga markköp kräver mera förhandlare till miljöcentren.
METSO
skyddar inte skogar
Naturorganisationerna
var stort besvikna med sättet med vilket skyddsmöjligheterna berörande
statens, skogsföretagens, kommunernas, städernas och församlingarnas
skogar åsidosattes i METSO – programmet. Dessa icke-privata parter
äger ändå nästan 30 % av kampanjområdets skogar. Största delen av
närårtiondens skoggskydd skulle alltså kunna skötas enbart med deras
hjälp.
I praktiken
var den största nyttan av METSO-programmet det, att skogs- och forststyrelsen,
som administrerar statens skogsegendom, fick uppgiften att kartlägga
och skydda de allra värdefullaste skogsområden. Slutresultatet var
en katastrof. Som "värdefulla" definierades bara några
promille av statens ekonomiskogar.
Skyddsansvaret
ligger hos storägarna: staten, skogsindustrin, kommunerna…
Om
de statsägda skogsområdens skyddsmöjligheter ska utnyttjas till
fullo, krävs det ett nytt politiskt beslut, där t.ex. de statsägda
skogarna i närheten av skyddsområden till största delen sköts med
sk. återställande skyddsåtgärder.
Även
skogsföretagen, städerna, kommunerna och församlingarna borde bära
ett större ansvar än tidigare för skyddet av skogsnaturens mångfald.
Detta vore i linje med "förorenaren betalar" – tänkandet.
Ett sätt att främja detta skulle vara en systematisk, nationell
kartläggning av värdefulla skogsområden. Utgångspunkten borde vara
att skogsföretagen, städerna, kommunerna och församlingarna själv
ansvarar för skyddet av värdefulla objekt på deras egna marker.
För samfunden skulle skogsskyddet vara lätt att koppla till skapandet
och bevarandet av mångsidiga rekreationsskogar.
Alternativ
till skogsbruket
Miljöorganisationerna
tycker att det är viktigt att det utvecklas alternativ till den
nuvarande "onaturliga" skötseln av ekonomiskogar, som
främst baserar sig på kalhyggen och gallringar. Skogsägare bör erbjudas
skötselmetoder som bättre passar deras värderingar. T.ex. landskaps-
och rekreationsvärden bör iakktas bättre än för nuvarande. Många
skogsägare ogillar kalhyggen, men den nuvarande, ensidiga skogsrådgivningen
erbjuder dem inga alternativ.
Vattenskyddet
samt skyddet av värdefulla naturobjekt i ekonomiskogar kräver betydande
förändringar i skogslagstiftningen och -förordningarna. B.l.a. skogslagens
lista av habitat som bör bevaras borde utvidgas. På motsvarande
sätt bör vissa av lagens för stränga kriterier lindras.
